En vecka. Redan?

Hmm nu har Sten varit här nästan en vecka. En vecka av i början matning var tredje timme och nu senare fortsatt försiktig utfodring och medicinering har gjort att diarréen är borta. Inga elaka parasiter eller något smittsamt har identifierats. Tack för det! Nu är det bara simma lugnt och se till att han får i sig tillräckligt med näringsämnen för att fortsätta växa och utvecklas. Han är mycket älskad och jag tror allt har en mening hur löjligt det än kan låta. Han är min bebis :-) En liten sötnos som jag får akta mig för att inte skämma bort totalt. Han är förvånandsvärts orädd. Varken dammsugare, kaffekvarn eller skrålande tonåringar verkar rubba hans lugn. Superhärligt. En sak är säker. Ingen människa har någonsin varit medvetet elak mot honom - Han litar till 100% på sina människor. Precis som det ska vara.

Tittade på bilderna jag har från det att han kom hit och började nästan gråta - Kan det vara samma kille? Som den här härlige ynglingen? På bara en vecka? - Jo det kan det. Det går fort, både att tappa kondition och få den tillbaka. Fast denna bild ljuger lite. I verkligheten saknas det en hel del muskulatur i ben och rygg och magen är lite stor. Fett går fort att få tillbaka, muskelmassa tar längre tid. Vi jobbar på musklerna och de andra kissarna hjälper till med work outen!