Tittioo är sjuk...

aldrig får man vara riktigt glad :-( Tittioo som varit frisk i åtta år är sjuk. Min lilla gumma, sur, fräsig och ohungrig... Absolut inte normalt. Blir veterinären i morgonbitti. Det verkar inte akut utan har kommit gradvis de senaste dagarna och i början trodde jag att det var StenSture som gjorde henne olycklig. Lite konstigt eftersom hon var den som först välkomnade honom precis som vanligt med en uppmuntrande slick. Hon älskar verkligen alla i vanliga fall.

Jag troor nu att jag vet vad som fattas henne och är inte jätteorolig. Nästan säker på att det är analsäcksinflammation som är problemet. Då blir det operation och antibiotika kur för hennes del. Ja ärligt så hoppas jag att det är detsom är problemet - för det är varken smittsamt eller obotligt. Bara väldigt obehagligt.

Bella är som tur är fortsatt dräktig... dvs tecknen är ännu tydligare idag än igår och i början av januari hoppas vi på nya små Silkwaveisar :-)

Jag tror, jag tror...

...att Bella är dräktig. Hon har absolut "hallontuttar" i dag. Ingen synvilla. Visst är det mycket som kan gå på tok och alldeles för tidigt att ta ut något, men jag kan inte låta bli att bli så himla, heltokigt jätteglad!!

Bildbevis kommer...

En underbar människa...

har gått ur tiden. Fick igår beskedet att uppfödaren till min allra första katt gått ur tiden. Min älskade tant Elly (den enda tant jag känt :-) ) Hon blev nästan 90 år -en ansenlig ålder, men ändå känns det så sorgligt, som om något fattas mig. Hon var en fantastisk kvinna som lärde mig att älska katter. Högtidsstunden var när jag som 3-4 åring fick öppna garderobsdörren försiktigt, försiktigt och glutta in på de små kattungarna som låg där och tuttade på sin mamma. Hon lärde mig att respektera katter, ja allt levande. Hon lärde mig hur man hanterar och lyfter små kattungar, att kattungar som sover alltid ska få vara i fred och att de behöver sova mycket. Hon lärde mig att leka med tuss och med vippa och hon gav mig min allra första katt på min sjuårsdag. Kurre hette hon och hon var ovanligt "ful" för att vara bondkatt... långa ben, smal, lång råttsvans och stoora öron -låter det bekant? Mmm min kattsmak har nog inte förändrats så mycket. Kurre fick jag behålla i 17 år.. de sista 7 åren bodde hon kvar i mitt föräldrahem utan mig. Det hade varit helt fel att tvinga henne att flytta till en liten studentlägenhet, men hon var min - bara min.

Sitter och gråter över denna fantastiska människa... livet tar slut så är det...

Drunknat i ett par blåa ögon...

det har jag gjort... tänk vad man kan ändra uppfattning. Jag har aldrig tyckt att maskade katter är vackra - inte min favoritfärg alls. Men vem kan motstå dessa vackra blåa ögon? Denna pastellfärgade lille sötnos? Inte jag i varje fall.

Lillkillen har förresten fått nytt namn nu när han flyttat in här hemma. Ungarna la fram två förslag: StenSture och Harry Potter... Enkelt val för mig. StenSture blev det.

Här hemma härjar svininfluensan... Min yngste son som fått det från sin skola är på bättringsvägen hoppas jag och jag själv har huvudvärk, feber, ont i halsen och värk i kroppen och är så himla trööött. Nog har jag svinet... Tur att Hampus är vaccinerad och slipper att drabbas. På Conny min man biter inget så han klarar sig nog den här gången med :-)

Lite tomt..

I går flyttade PeePee hem till sin fodervärd igen. Vi saknar honom jättemycket, men Bella var såå trött på honom och Gobi med. Det här blir bäst för alla hoppas vi. Det är otroligt vilket tomrum en katt kan lämna efter sig. Det känns verkligen "öde" här hemma nu. :-( Vi hoppas att PeePee och Bella väntar kattungar tillsammans och att bebisarna snart ska fylla tomrummet här hemma.

PeePee blev i varje fall jätteglad att träffa sin familj och sin vite bästis Deus. Känns så skönt.

En vecka. Redan?

Hmm nu har Sten varit här nästan en vecka. En vecka av i början matning var tredje timme och nu senare fortsatt försiktig utfodring och medicinering har gjort att diarréen är borta. Inga elaka parasiter eller något smittsamt har identifierats. Tack för det! Nu är det bara simma lugnt och se till att han får i sig tillräckligt med näringsämnen för att fortsätta växa och utvecklas. Han är mycket älskad och jag tror allt har en mening hur löjligt det än kan låta. Han är min bebis :-) En liten sötnos som jag får akta mig för att inte skämma bort totalt. Han är förvånandsvärts orädd. Varken dammsugare, kaffekvarn eller skrålande tonåringar verkar rubba hans lugn. Superhärligt. En sak är säker. Ingen människa har någonsin varit medvetet elak mot honom - Han litar till 100% på sina människor. Precis som det ska vara.

Tittade på bilderna jag har från det att han kom hit och började nästan gråta - Kan det vara samma kille? Som den här härlige ynglingen? På bara en vecka? - Jo det kan det. Det går fort, både att tappa kondition och få den tillbaka. Fast denna bild ljuger lite. I verkligheten saknas det en hel del muskulatur i ben och rygg och magen är lite stor. Fett går fort att få tillbaka, muskelmassa tar längre tid. Vi jobbar på musklerna och de andra kissarna hjälper till med work outen!

Manligt sällskap i hönsgården

Ja en liten lägesuppdatering är kanske på sin plats. Sten blir kvar här hemma på Ingarö. Han är en otroligt snäll liten kille även om det är långt kvar innan han fått tillbaka sin muskelmassa. Han har börjat med work out och ägnade gårdagskvällen åt att röja och busa med PeePee. Jag som var rädd att PeePee som precis parat Bella skulle se honom som en rival, men inte PeePee inte. Han verkade tycka: Äntligen lite manligt sällskap i denna hönsgård!